Vill tacka Volt för en bra intervju med ledningen för tankesmedjan Magma.

De flesta av oss vet att det inom EU finns ca 50 olika minoriteter och av dessa är det bara en betydande, nämligen finlandssvenskarna, som går bakåt. Detta stämmer till eftertanke. Så illa kan det inte stå till utan att vi också själva måste ha ställt till det. Det är hög tid att vi ser oss  i spegeln, eller som president Mauno Koivisto brukade säga: Något borde göras.

Själv finner jag tillkomsten av tankesmedjan som en potentiell strategi att komma fram med konstruktiva förslag till åtgärder. Hittills har tankesmedjan gjort en baseline-studie om inställningen till svenska språket och öppnat en egen hemsida. Språkstudien bekräftade det vi flesta vet. När det gäller språk säger vi ofta en sak och gör en annan. Undrar om republikens president var inne på samma tanke när hon gjorde sitt uttalande om våra språk vid riksdagens öppnande. Att sedan våra medier på svenska gick som katten runt het gröt förvånar knappast. 

Det kanske allra viktigaste uttalandet Nils Erik Forsgård gör i intervjun är att vi måste bort från gnället. Se möjligheterna och låt oss göra det bästa av vad vi har, är hans recept. Kan knappast sägas mycket bättre. Å andra sidan är det ganska naturligt att en liten folkspillra, som håller på att smälta bort - för att citera salig Seppo Heikinheimo – kanske inte har den kraft det krävs att satsa på sina starka sidor. Själv upplever jag att vi har en hel del sådana. Med min bakgrund kommer jag lätt att tänka på ex. det åländska mångsyssleriet och den österbottniska företagsamheten. De reflekteras i tämligen låg arbetslöshet och ett hyggligt välstånd trots inga stora yttre förutsättningar. Det finns också annat där vi kan vara föregångare till nytta för oss själva och vårt land. Här hänvisar jag till sakliga artiklar i HS där kulturella särdrag och t.o.m. barnuppfostran lyfts fram som exempel.

Forsgård nämner också invandringen och minoriteterna i vårt land. Vi ska komma ihåg att Tarja Halonen var den minister som konstaterade att också svenskspråkiga kommuner får ta emot flyktingar. I dag har vi kommit så långt att statsmakten synes utnyttja erfarenheten av integrering av invandrare i svensk- och tvåspråkiga kommuner. Själv upplever jag vår inställning till andra minoriteter som en mycket viktig fråga. Har ibland försökt lyfta fram samerna i vårt land och sverigefinnarna och deras rättmätiga språkkrav. Vi bör aktivt visa vårt stöd för andra minoriteter. Sannolikt har Forsgård rätt också när han nämner ryssarna. Deras behandling i vårt land har inte väckt samma uppmärksamhet i Ryssland som deras behandling i Baltikum.

Också andra guldkorn finns i intervjun s.s. behovet av ett ”finlandssvenskt Eton”, kommunikationen med övriga Finland, vår ambivalenta inställning till Sverige etc. Ambivalensen visavi Sverige är tyvärr ömsesidig. Utmaningar är ändå till att övervinnas.

Tankesmedjans fyraåriga finansiering kan utvisa om idén flyger. Vi är tyvärr mycket sent ute. Resultat kan vi vänta oss om fem till tio år. Vad Forsgård beträffar sätter jag tillit till professor Matti Klinges ord: ”Han är en av de få självständiga intellektuella vi har i vårt land.”